Tillbaka igen..

...på bloggen efter 3 månaders uppehåll! Jag lever och mår helt ok och det kommer jag att fortsätta att göra, för nu får det vara slut på alla nedhalkningar i dyn, har gett mig fasen på att hålla nosen över ytan för som sagt, nu får det vara nog!! Mycket har hänt sedan sist. Natten till den 25 juni var jag verkligen i värsta tänkbara bottenläge! Hade jag inte haft min dotter hos mig då så hade jag troligen inte suttit här och skrivit just nu! Så illa var det, och det är fruktansvärt skrämmande att hamna så långt ner så att man känner att det skulle vara så skönt att släppa taget om allt.Men nu kunde jag inte göra det just då fast jag ville och det var min dotters sovande andetag som hindrade mig just då! Men det otäcka var att jag kände mig så himla lugn när jag tänkte på att avsluta allt, hur skönt det var att tänka på att slippa allt som var rörigt och jobbigt i mitt liv! Tänkte att de som jag lämnade också skulle få det bättre och lugnare när jag försvann! Jag hade planen klar hur jag skulle göra och det var så enkelt, tillfället skulle komma när det var dags! Tillfället kom när jag fick en riktig dipp igen i augusti! MEN när jag hade gjort allt i ordning så blev jag så himla sorgsen och ledsen så jag började gråta, och det var ingen stilla gråt utan väldigt förtvivlad gråt, och det fick mig att låta bli att göra det jag tänkt. Jag somnade ist helt utmattad och tog kontakt med min kurator som tog emot mig med kort varsel och sen såg hon till att jag fick ändrad medicinering för min depression så nu mår jag SÅ himla mycket bättre! Förbannade cancer som fortfarande gör sig påmind genom att den medicin jag tar för att slippa återfall ger en massa annat skit som bl a nedstämdhet! Men strunt samma, nu är läget som det är och det är som sagt bara att gilla det!
 
För att återgå till vad som hänt sedan den 25 juni så följde jag med min dotter till Dalarna och bestämde mig sen för att göra en riktig roadtrip runt till mina barn..jag hade ju bestämt mig för att ni vet vad så jag ville träffa alla mina nära en sista gång...så efter Dalarna blev det Jämtland för att träffa äldsta grabben och hans flickvän. Blev även tid att träffa två gamla kära vänner från tiden när jag bodde i Jämtland när pojkarna var små. Var jätteroligt att träffa dem igen. Efter Jämtland blev det Gotland till sönerna och deras respektive där och mina goa fina prinsar till barnbarn! Och även där fick jag tillfälle att träffa min fina goa vän Linda: Bodde hos henne ett par dagar och bara umgicks och pratade en massa. Hon har inte heller haft det så lätt så vi sitter i samma båt fast på olika sätt! Vi förstår varandra väldans bra iaf! :) Efter Gotland var det dags att återvända till storstan igen. Men det blev bara en snabb vända på "hemmaplan" i V-tuna för det blev en tur till Singö också för att tillbringa några dagar hos min fina storasyster några mysiga dagar. Men SEN var det dags att återvända till verkligheten och allt jobbigt igen! Under tiden jag var på flykt till mina barn så letade jag i stort sett varje dag på nätet för att hitta någonstans att bo när jag kom "hem" igen! Men jag hittade inte något förrän sista veckan av min semester när jag hittade en fin liten stuga att hyra nära mitt jobb i Täby! Jag åkte dit och tittade och nu sitter jag här i mitt lilla nya hem och stortrivs! Mina hyresvärdar är helt fantastiska, de ställer upp och hjälper mig med det jag frågar om, fast jag kan ju mycket själv! Eller kunde det ett tag iaf! ^^ Började jobba heltid efter semestern och det gick väl rätt bra men jag var då fortfarande i min rejäla svacka så jag blev sjukskriven på 25% för att vara med i en rehabiliteringsgrupp och det var ju bra! Men jag hann knappt börja med den förrän oturen var framme igen, why not när det gäller mig, jag snubblade på sandlådekanten på jobbet och ramlade pladask och tog emot med vänstra handen som då såklart bröts vid handleden!! Ett rejält brott dessutom som behövdes opereras och är nu spikad, nitad med plattor både på fram- och baksidan! Så nu sitter jag här, sjukskriven på heltid fram till sista oktober, ganska frustrerad över allt som jag INTE kan göra men det funkar rätt bra ändå! Den vanligaste frågan som jag får och som är lite tröttsam är om jag är höger eller vänsterhänt, och eftersom jag är högerhänt så utbrister alltid frågaren:"Men vilken tur att det inte var höger då!!" Jooo jag är tacksam för det men jag hade helst sluppit det helt och hållet men det är ju trösterikt att det kunde ju ha varit värre!! :P
 
Ja tiden rullar på, slut på september redan och hösten är obönhörligen här! Tycker ändå att hösten är fin och mysig med klara fina dagar och alla vackra färger, det kommer trista grå dagar snart så man får ta tillvara dessa fina. Har varit på Gotland och min hemö Fårö några dagar, det var härligt att få komma dit och njuta av lugnet och tystnaden. Riktig kvalitetstid var det! Den här helgen har jag varit på kryssning med 8 unga tjejer! Vi hade verkligen riktigt roligt med god mat, drinkar och dans! Och karaoke blev det också, DET var kul! :) Ett litet rörigt inlägg kanske men det är så livet oftast kan vara! Men just nu så är allt lugnt, jag mår riktigt bra nu, det är bara min handled som jag ska träna upp så är allt snart helbra igen!
 
#1 - - Nettan:

Men Eva det är med tårar i ögonen jag läser detta fruktansvärda😔 . Fy för all medicin och med dess biverkningar och hoppas verkligen du mår bättre nu . Förstår att det inte kan vara lätt med alla bakslag och att mattjäkeln dras undan dina fötter hela tiden. Men det är en enorm tur att du har så underbara barn,barnbarn och syskon. Massor med styrkekramar Kramiz /Nettan 😊

Svar: Jag mår såå mycket bättre nu, ville bara få ur mig hur jag kände det då för det var verkligen ruskigt att må så dåligt! Kram <3
Eva

#2 - - Lilian:

Älskade unge! Kram! 💗💗💗

Svar: <3
Eva