Det är tungt nu...

 
...riktigt tungt!! Har inte uppdaterat på länge, jag har liksom dippat helt och hållet just nu! Förut gick det iaf lite upp och ner men nu är det bara på botten jag kavar runt! Så jäkla jobbigt för jag vill verkligen inte känna så här men kan inte ta mig ur det på egen hand! Så jag har fått hjälp, min kurator insåg att det här inte var bra alls så jag har fått träffa en psykolog som jag kände var  lyhörd och mån om att hjälpa mig! Så jag har fått lite antidepressiva små piller och lite lättare sömnpiller så nu hoppas jag på att jag ska få det lite lättare framöver! Det är så förbaskat jobbigt att inte känna glädje över något just nu, och det är faktiskt så att jag verkligen inte KAN känna annorlunda just nu och det är skrämmande! En fasad utåt kan man ju alltid ha men inuti är det något helt annat! 
Det är så mycket som hänt så jag har inte kunnat bearbeta det allt eftersom det ramlat in för annat har hunnit ikapp ist och det har blivit för mycket helt enkelt! Sen har ju inte de här antihormonpillrerna jag äter inte gjort saken bättre utan helt tvärtom, psykologen sa att depression var en av de vanligaste biverkningarna av dem så jippie!! Blir knäpp på att sånt som ska göra en frisk gör en sjuk på ett annat sätt ist!! 
Så nu provar jag att äta lite andra piller och hoppas på att allt känns lite lättare och att jag kan få tillbaka glädjen i tillvaron igen! Även om jag vet att vissa saker (läs människor) i mitt liv drar ner mig väldigt mycket just nu så hoppas jag ändå på att jag ska komma upp så att jag kan få orken att ta itu med det!
Det är ju jul snart för sjuttan och jag brukar gilla julen så bort alla mörka moln och låt mig få glädjas igen!! 
 
Innan jag hamnade i det här dydiket så var jag en sväng till Gotland och fick träffa mina nära där! Det var mysigt även om det var riktigt grått och trist när jag var där! 
 Prinsarna! 
  
  Söta familjen...eller nåt! :)
  
Mys med farbror Daniel som fyllde 30! :)
 
Igår var jag en sväng till mitt jobb! Det var roligt att träffa alla igen och jag ser fram emot att börja jobba igen för jag känner ju att barnen ger väldigt mycket! Så upp ur dyn nu....! 
 
 
 

 
 
#1 - - Lilian:

Ev jättestor tröstekram till dig, gumman! Så tråkigt att du mår så dåligt, men hoppas det vänder. Snart går vi mot ljusare tider både bildligt och bokstavligt och du! På botten är det i alla fall fast mark där du kravlat omkring ( hm, har en känsla av att jag nämnt det tidigare. Skyller på Alzheimer delight) så det är ju ett perfekt avstampsunderlag när du orkat resa dig. Det gör du!!! Annars kommer tomten och håller dig under armarna, för du behöver stöd, stöd och - tror jag nämnde det nyss - STÖD!
Kramar till min älskade lillasyster

Svar: Kramar! <3
Eva

#2 - - Anna-lena:

Skickar oxå massor av styrke och hjärtevarma kramar till dig älskade lillasyster. Vi ska fixa detta eller hur ? Ser fram emot att få träffas igen
Puss o kram <3 <3 <3

Svar: Ja det måste vi ju göra! Ser jag också fram emot! Puss o kram! <3
Eva

#3 - - Anne:

<3 <3 <3 längtar till Lördag då jag får träffa dig och kan ge dig en massa styrkekramar! Älska di <3 <3 <3!!!

#4 - - Anonym:

<3<3<3<3

Svar: <3
Eva

#5 - - Anonym:

Önskar jag hade förmågan att trolla bort allt det jobbiga för dig och få in lite ljus i mörkret. Bra att du får professionell hjälp så du tar dig upp till ytan snart igen, vilket jag är övertygad om att du kommer göra. Styrkekramar i massor till dig Eva❤️

Svar: Tack! <3
Eva

#6 - - Gunnel:

Ja du Eva , nog har du tufft!Och just det att du inte , efter varje behandling har kunnat/ hunnit bearbetat dom! Men det är bra att du får proffshjälp så att du sakta, kan ta dig upp, för det är med små steg du får ta dig upp! Inte stora och snabba steg, för vid en ev dipp igen så blir fallet i så fall inte så djupt och hårt! Kämpa på! Kram💜

Svar: Tack snälla Gunnel för peppningen! <3Kram!
Eva