minfajtmotbc.blogg.se

..det är väl vad det är nu antar jag! Härligt med svalare luft att andas och att kunna vistas utomhus utan att smälta bort. Försöker så smått att få igång kroppen igen med att gå kortare promenader varje dag, är ganska stel i lederna och fortfarande har jag en viss känslobortfall i fötterna (biverkningar) men går det jag orkar, får avväga lite så jag orkar gå hem också! Skulle vara lite eländigt om jag blev sittande på vägen nånstans..hahaha.. ;)

 

Ett par av mina systrar var ju hos mig förra fredagen, blev en riktigt mysig dag! Marielle gjorde lite lunch som vi satt ute och åt och drack lite rose' till det! Väldigt trevligt minsann!

I lördags var jag och Marielle hemma hos lillasyster och svåger på kräftskiva! De var så himla gulliga och hämtade oss och skjutsade hem mig dan efter också! <3  Det var en trevlig kväll och storebror Lars var också där så vi fick träffa honom också! Roligt var det! :)

Marielle åkte hem till Orsa igen i söndags så den här veckan har jag fått klara mig själv och det har gått bra även om det är lite tråkigt att vara ensam hela dagarna!

I måndags var jag till DS och tömde ur sårvätska, det hade samlats på 4 dl så det behövdes tömmas ur. Var dit idag igen och då var det 3 dl men nu har det blivit ordentligt tömt så nu är jag rätt öm för sköterskan tryckte rätt ordentligt för att få ur allt! Men det känns skönt att slippa spänningen som blir när det är vätskefyllt!  

Idag har jag även varit och fått min 4:de Herceptinspruta, så nu har jag "bara" 13 kvar! Får dem i låret och förra gången kändes det bara lite men idag sved det som f-n och då sprutar ändå sköterskan in det väääldigt sakta! Ja ja...jag har nog blivit lite känslig av allt som min stackars kropp har fått stå ut med, 6 tuffa cellgiftsbehandlingar tär på kroppen! 

Jag har känt lite från vissa i min omgivning att nu när  behandlingarna är över, att det värsta är gjort, då ska jag väl självklart  orka en massa och må bra!! Jag kan lova att jag är långt ifrån att må "bra"! Visst jag har ju blivit piggare än vad jag var för några veckor sen men det är ännu lång väg kvar tills jag orkar allt som jag orkade innan behandlingarna! Det kommer ta tid och det får lov att ta tid också, det jobbiga är att tala om det gång på gång för någon som inte förstår vad det handlar om! 

Livet är verkligen ingen dans på rosor alla gånger, allt kan ändras på ett ögonblick! När man tror att NU är allt frid och fröjd så händer det något som gör att man blir påmind om att inte ta allt för givet! Livet är föränderligt...hela tiden! Så det där att leva en dag i taget det är inte så dumt faktiskt!

Hinner ju tänka en hel del när jag är ensam och många tankar är det, både svarta och vita, och det blir extra tungt när det inte bara är sånt som gäller mig själv utan det dyker även upp sånt som gäller  mina närmaste! Blir lite för mycket då! Idealet vore ju om allt bara flöt på utan problem, men som sagt, livet är inte så men man får försöka ta tillvara det som är iaf!