Då var andra delmålet gjort!
Önskar bara att jag skulle känt mig gladare och mer nöjd än vad jag gör! Det är verkligen skitjobbigt efter operationen! En del som jag inte visste och inte fått information om innan har ju tillkommit! Jobbigast är känsloborfallet i "gäddhänget" och nedre delen av "bröstet" och sidan av bröstkorgen! Suck!! känseln kommer tillbaka..SEN...fast kanske inte helt och hållet! Jippie!!! Men glad ska jag vara för nu är ju det värsta över! Jisses! Visst sjuttan är jag glad att det är över men varför ska allt vara så förbannat förenat med så mycket skit! Inte undra på att depression är väldigt vanligt förekommande för inte nog med att man får en skitsjukdom som i värsta fall kan vara dödlig så ska man uppepå det verkligen kämpa sig igenom alla behandlingar som man måste göra för att sen förhoppningsvis bli frisk! Att aldrig ha något val...att inte kanske kunna få slippa nåt som bara drar ner en ännu mer..det är tufft!! Mer än tufft faktiskt!! Och jag vill som sagt vilja vara glad för jag är en positiv människa men nu är det jobbigt måste jag säga! Har inte så ont längre bara mer att det svidbränner vid vissa rörelser! Och jobbar på att få tillbaka rörlighet i arm/axel tjurigt och envist! Igår vart det besök på DS för att tömma "bröstet" på sårvätska! Det samlar på sig och ligger och skvalpar under huden där det blivit ett hålrum efter tumören! Lite läskigt men det var smärtfritt att tömma! Blir nog fler gånger för det har börjat fyllas på igen! Sånt som tydligen blir och är vanligt! Finns andra "roligheter" också som lymfödem som också är vanligt förekommande när man som jag tagit bort många lymfkörtlar men det finns hjälp att få att motarbeta det!
Grinig och gnällig men ni som läser har ett val att inte läsa medans detta är vardag för mig och jag kan som sagt inte välja bort det hur mycket jag än skulle vilja göra det!
Nog om det! Marielle är här hos mig och får stå ut med mitt gnäll och grinighet (det är ju hett som f-n också som inte gör saken bättre) men jag har stor hjälp av henne och är mitt finaste sällskap så jag inte behöver vara ensam på dagarna! <3
På fredag kommer fina lillasyster och storasyster och hälsar på! Ska bli jätteroligt och ett avbrott mitt i allt annat! :)
Jag vet att peppning och tröst, speciellt på håll, inte hjälper så mycket. Men jag vet också att det blir bättre även om det är svårt att känna just nu. Känner ett par som gått genom samma elände som du gjort. Men ha det så gott du kan och jag är glad att få följa din blogg... Ju mer vi pratar om "fan" dess då mindre blir han. Tänk förr när man inte fick berätta att man haft cancer... När det var en "ful" och hemlig sjukdom. SÅ fruktansvärt. Nu kan vi i alla fall dela plågorna så gått det går. All styrka till dig! MVH Lotte